jonna springer

Jag får inte direkt något grepp om mitt tränande för tillfället. Knät bråkar ännu och motivationen till ersättande träningar i stället för löpningen är väldigt måttlig... Har gjort en del promenader med vagnen med lite löpinslag, men byter genast om till gång igen då knäskadan ger sig till känna. Det är inte som att det skulle göra så ont att jag inte skulle klara av att springa, men känns ändå dumt att göra det när man känner att det inte är en bra smärta. Så något träningsprogram följer jag alltså inte för tillfället utan jag kör långt på dagskänsla, och det har blivit ganska låg intensitet på de träningar som nu då blivit av. 

Lite har jag skidat och cyklat. Skidningen börjar vara över för den här säsongen, men det blev ändå några pass de senaste veckorna i Tammerfors, på isen bl.a., och hemma på åkrarna på skaren. Skidning när den är som bäst; i vårsolen! 

Knät har jag inte ännu varit och visat till ngn läkare, men det är på programmet nästa vecka. Var i torsdags igen på fascia-behandling till Leena Rossi, och hon behandlade några punkter kring knät och yttre sidan av låret, och det kändes lite bättre efter det. Men om det är en inflammation där så går det ju inte över med en sån behandling, fast hon eventuellt kom åt det som orsakar belastningen. Oberoende, om jag blir av med skadan imorgon eller om två månader, så har jag bestämt att jag inte löper i Stockholm. Fast jag nu sku slippa smärtan, så är loppet för nära inpå (2:a juni) för att jag sku hinna träna så att jag kunde springa på en tillfredsställande nivå, och dessutom är sannolikheten att skadan sku komma tillbaka överhängande. Så vi skjuter på målet. Många har frågat om det harmar mig, då jag var så ivrig på loppet i februari och nu missar huvudmålet. Men nej, det gör inget. Jag hade sån tävlingsiver och - abstinens i vintras att det var det absolut värt att löpa då, trots att jag inte var helt färdig för mitt mål. Det betyder inte att jag inte kommer att nå det, utan nu gillar vi bara läget och så anmäler jag mig till ngt annat lopp i stället sen när knät är bra. Ska jag vara ärlig är jag mera sugen på ett terränglöpningslopp för tillfället, så vi får se vad det blir, och när. Skulle vara helt roligt att löpa Sälen fjällmaraton igen, har gjort det en gång tidigare, men kanhända kommer det också lite för fort på då det är i slutet av augusti. Vi ska se. Och så finns det också en liten Nikke Nyfiken där nånstans i mig som sku vilja testa en sträcka längre än 42 km... Ett maraton är så fort över, sku va kul att med lite lägre intensitet springa lite längre och se hur kroppen och huvudet svarar på det... Men först ska vi i alla fall remppa knät! 

 

Och på tal om remppa eller bygge så börjar bastun och tvättrummet bli mera klart än oklart. Senast i helgen hade vi lite hjälp av min lillebror med panelandet och det börjar se lovande ut! 

Och så börjar ju också orienteringssäsongen komma igång. Var med och ordnade OK Raseborgs första motionsorientering i onsdags, och fick lite kartträning då också då jag hämtade bort lite kontroller. Lite bättre känns det att springa i skog än på väg, men inte är det heller helt smärtfritt. Är dock nog på väg till 10-mila i Nynäshamn i Sverige sista helgen i april, så där tänkte jag nog springa oberoende av vad knät säger. Kan ju vara lite fingervisande också att köra ett hårdare pass och se hur det faktiskt känns i knät efteråt.

Men så i dessa ostrukturerade tecken fortsätter väl de kommande veckornas träning. Just nu sitter jag på ett plan till Lissabon, ska delta i en kurs där den här veckan. Jag hoppas att jag där får in några länkar, löp eller gång spelar ingen roll, det är bara så roligt och inspirerande med nya löpmiljöer!