Motgång nummer två?
Några veckor har gått nu sedan senaste inlägg. Har faktiskt varit jättetrött och slut den sista tiden, mycket på grund av omställningen med att inleda studierna eller "jobbet" igen, och på grund av pendlandet som kommer med det. Har inte brytt mig om att skriva då jag har behövt tiden till att reflektera över annat eller att försöka samla lite krafter. Träningen har nog trots det flytit på ganska bra, fast jag nästan varje vecka hamnat minska på passen med ett eller två från träningsprogrammet. Har ändå försökt hålla kvalitet på de träningar jag gjort och också hålla fast vid en positiv känsla vid träningstillfällena (fast jag måste medge att det stundvis nu varit tungt med mörker ute och en trött hjärna). Jag ids inte harma mig över de träningar som jag måste utelämna heller, helheten är sådan just nu att också andra saker än träningen måste prioriteras, och faktum är att med den träningsmängd jag har nu, så fortsätter jag ändå att utvecklas. Det räcker för mig i detta skede. Mitt mål är satt till i sommar för att jag ska ha tillräckligt med tid att nå det, och så länge jag går ens litepiki framåt och inte stagnerar, så är det bra. Så länge jag hålls skadefri, är det bra.
Har under dessa veckor hunnit både njuta och perkla över olika väder och fiilisar under mina löppass. Snön och kylan som kom var väldigt välkommen enligt mig. Det är så vackert alltid när snön fastnar på träden om det är vindstilla och kallt, och det fick vi ju njuta av i några fina dagar. Så är det också en helt annan känsla att springa när snön gör allt ljust, och man kan urskilja saker tydligare i sin omgivning.
Det är dock inte lika lätt nu att hinna ut under dagens ljusa timmar, då jag är fast med studierna. Jag gläder mig alltså åt minuterna med mer solljus som kommer till varje dag, och väntar på att de också sträcker sig till efter-16-timmarna. Men jag hänger alltså med i studierna vid Polamk i Tammerfors ännu, trots att det är med väldigt blandade känslor. Jag försöker fokusera på det som är positivt med det hela, men helt enkelt är det inte måste jag säga, när det gör att vardagen kör ihop sig lite väl mycket.
En dag i taget.
Vi hade riktigt bra med snö i Tammerfors under veckan som gick, och kyla närmare -20 grader (då jag bestämde att göra ett intervallpass på 15 x 400 m, vilket ju av någon konstig anledning var lite ansträngande för luftrören...), men i torsdags regnade det bort.
Den riktiga vinterkänslan övergick hastigt i en kort vårkänsla i fredags under en skogslänk då graderna var ordentligt på plussidan. Antar att det mycket är dofterna som skapar känslan då det snabbt blir så pass varmt från att ha varit kyligare.
Igår och idag sedan fortsatte snön och slasket om vartannat att komma ner och då jag idag kombinerade löplänken med presidentvalsröstning och en runda till vallokalen och tillbaka, så fick jag igen en hopplös höstkänsla. Bara sommarkänslan med andra ord som fattas från denna veckas repertoar.
Snappertuna kyrka i slaskväder.
Annat som pågått här hos oss den senaste tiden är följande:
Det vill säga tvättrums- och bastubygge. Har inte belastat mig direkt så mycket, men min man och så vår helhetsenergi förtsås. Skönt dock att komma igång med det här, har verkligen längtat efter att få bastun klar.
Men ska nu försöka fokusera med bra energi på de sista veckornas träning och finslipning ingör loppet i Sevilla den 25.2. Är ganska viktiga ändå dessa veckor med tanke på resultatet man vill uppnå, så jag hoppas jag får va frisk och att det går ungefär som tänkt. Inga mer krämppor vill jag ha i alla fall! I slutet på inkommande vecka ska jag göra det sista långpasset på över 2h före loppet (2h 30 min). Känns skönt och lite spännande att vara så här långt på väg nu!
