Nu svackar vi rejält
Det går inte så bra nu känns det som. Som att veckorna flyter förbi utan att jag kommer igång med någon vettig träning. Har gått snart fyra veckor nu sen maratonet i Spanien och kan ännu inte springa utan att det skulle göra ont. I mitt förra inlägg skrev jag om akillessenan som bråkande, men det lugnade ner sig rätt fort på 2 veckor. När jag var på första löplänken dock, närmare 2 veckor efter loppet, började det rätt fort kännas i knäna. Samma smärta som jag kände under loppet skulle jag säga, fast jag då lite felaktigt placerade den mera i framlåren, nu var det vid insidan av knäna som smärtan helt klart var. Min egenhändigt gjorda diagnos är slemsäcksinflammation i knät. Pes Anserine Bursitis, eller också kallat gåsfot. Taktiken för läkning har varit att vila från löpning (annan idrott tycks gå ganska bra), och stretching av bak- och framlår och ljumskarna specifikt. Nu är det egentligen bara höger knä mera som ger sig till känna, men det är nog en väldig motivationsdödare måste jag säga, att inte kunna löpa nu. Hade ju nog räknat med att det blir några skavanker efter loppet, men ändå hoppats på att de skulle gå över på ngn vecka, då jag faktiskt tog 2 ordentliga viloveckor direkt efter loppet.
Dessutom har jag ännu en mystisk flunssa som nu som då är framme i form av nästäppa och whisky-röst, och varken vill bryta ut eller bara försvinna. Det har varit en längre period nu också som dottern vaknat på nätterna med någon timmes mellanrum, vilket har belastat systemet lite extra. Börjar med andra ord förhålla mig skeptisk till hela stockholm-projektet... 2 månader kvar och ingen aning om när jag kommer att kunna börja löpträna. Om det inte inom 1-2 veckor börjar ske en förändring så bådar det inget gott. Kunde visserligen turistlöpa om benen verkar hålla, men att fiska på bättre tid känns i så fall avlägset. Ganska ordentligt avlägset egentligen. De träningar jag har gjort nu också har varit lite sega, och jag tycker pulsen varit lite högre än normalt. Mest har det blivit jumppa och muskelstyrka faktiskt dessa veckor, det har känts mest okej och mest roligt också. En del har jag gjort ute på gården, om det varit fint väder. All vintersport känns dock som att den har gått mig förbi denna vinter, trots bra snöläge. Två gånger har jag stått på skidor, en gång på skogsskidorna och en gång på vanliga klassiska skidor.
Båda gångerna hade jag flickan på ryggen i sele, och det gick helt okej. Man får ta det lite lugnare bara.
Vintern tycks ju dock hålla i sig så man hinner väl skida och långfärdsskrinna ännu! En annan kul träning vi hade var tillsammans med tough viking gänget förra helgen. Då var lite finurlig gymträning utomhus på programmet, efter en kort uppvärmningsrunda till fots.
Så inte har man helt och hållet legat på latsidan (förutom idag, somnade direkt på dagatäcket efter skolan och sket i simträningen... gör ett nytt försök imorgon bitti...), men då jag inte kan springa känns det bara fel ändå.
Nåh, worst case scenario är att jag inte springer i Stockholm, och då får jag väl springa något annat lopp då i stället! Målet kan fortsättningsvis uppnås :) stressa och pressa kroppen mot dens vilja ids jag inte börja med.
Ha de bra! Får se hur länge det går förrän nästa inlägg uppenbarar sig... känner att skolan nu lite suger musten ur skrivarfingrarna.
